♥ Läses med humor och lite salt | Kanske en blogg, bitchen ni älskar ♥

Gubben - "Men vart har du gjort av gamle Svarten?"

Jag - "Va vem är det?"

Gubben - "Ja men hästen som ska dra vagnen vår när kungen kommer.."

Jag - "Men kungen kommer inte"

Gubben - "Jo men det stod i tidningen att kungen skulle rida förbi hela kommun'.."


Gubben som varken har ögon till att läsa, eller minnet till att komma ihåg, sa det där till mig, en vanlig dag på jobbet. Ibland lönar det sig att torka skit.. ;)

I och med det här inlägget så är pågående frågestund här nedanför avslutad. Har fått en hel del frågor och ska försöka svara så gott det går! ;)

Nu blir det lite dirty talk här, ska nämligen snacka om sex nu. Så ja, håll i er och täck över små barns ögon haha.
Det finns dom som sparar sig till äktenskapet och är lyckliga oskulder tills dom är sisådär 50+ ? Sen finns det dom som förlorar sin oskuld när dom är kring 12. Och alla andra randoms har antagligen sex kring 15-16 års åldern.

Okej, där har ni min egna statestik, jag själv förlorade oskulden vid en ganska tidig ålder, vilken det säger jag inte, feel the pain! Men något som jag råkat ut för är elaka kommentarer från tjejer. Är man på fest, på skola, ute med polare.. Ja i princip varsom helst. Så får jag lätt fula blickar och huggande ord. Egentligen bryr jag mig inte om vad tjejerna säger, men ändå det är en jävla princip sak. Vad är det dom säger då? Jo dom felsta tycker att jag är lösaktig, slampig, horig, lättknullad, ja kalla det vad ni vill. Och varför säger dom så? Jo dom flesta är fula, patetiska och tråkiga. Såna som aldrig släpper till, såna som aldrig ens behöver släppa till för att dom inte får chansen till det.

Är det skamligt? Ja faktiskt. Och vem gör fel? Jag har sex för att jag älskar sex, dom är dum mot mig för att dom hatar sig själva? Dom gör fel och borde dra sig i kragen och skaffa sig en attityd.

(Haha min fot kan ju få bli känd den med..)

"..För den delen tror jag att du älskar mig men vågar inte ta steget helt ut att visa att du gör det för att du är rädd att vara ensam och bli sårad.."

"..Wanna play..?"


- Vafan är det med killar egentligen? Samtidigt som en kille skriver i ett desperat försöka att få tillbaka mig så skriver en annan ett kåtiskt sms där killen vill leka med mig och köra in sin slang i mig. Visst, kan det vara en aningen smikrande om en kille är så desperat i en att han faktiskt tror att jag älskar honom och självklart behöver man lite kuk sometimes, men att låta psykiskt sjuk och vara alltmänt otrevlig och enbart se en som en fitta att utsöndra sin njutning i gör mig irriterad. Dessutom är klockan 00.50 vilket säger en hel del.. Nu alla stroppar och kåtnissar är i farten eller?

Och katten får stå för bilden, då hon brukar vara kåt. Här ser ni henne med att våldta en tallrik.

Det känns som om jag inte känner min bästa vän längre... Jag och min bästa vän, vi kunde sitta i timmar och snacka om hur våra liv skulle se ut i framtiden, vad vi tillsammans skulle göra och sånt. Våra tankar var alltid delade och i princip likadana, vi tyckte som varandra (våra åsikter var lika, vi härmade inte varandra eller så..) och man kände verkligen att det var hon och jag, föralltid och ingen eller inget skulle kunna krossa det band som vi hade. Nu, ett tag senare så ser jag tillbaka på den tiden och inser att allt vi pratade om bara var fejkat naivsnack utan varken rim eller reson. Eller jo, man trodde ju på det då, men nu inser man inte att det är samma sak som det var då.

Jag känner verkligen inte igen min "bästis" längre. Hennes åsikter har helt plötsligt blivit bortom allt, hennes tankar är inte tankarna som jag känner igen, hon har blivit en annan människa. Varför? För det första så har hon väl bara förändrats, men jag menar jag har känt henne sen hon föddes i princip och en sån drastisk ändring kan man inte kalla för en förändring. Hon har blivit totalt annorlunda. Och allt började när en viss kille kom in i hennes liv.. Alltså jag blir glad för hennes skull, lycklig för att hon hittat kärleken och så, men hur kan man bli så annorlunda bara för att man funnit kärleken? Jag förstår det inte. Jag har haft många förhållanden, men aldrig har jag ändrat på mig eller blivit en annan människa bara för att jag är tillsammans med en viss kille, aldrig. Så att hon är så vek och viker sig dubbel för en kille, gör mig fundersam.

Och jag tänker inte vara den som alltid finns där, när det går åt helvete. Man kommer till en del val i livet och man kan inte äta upp kakan och samtidigt ha kvar den. Jag tänker inte vara hon som ger men aldrig får, inte en chans. Sånt är jag alltför bra för.

Så nu ska jag börja på en ny start. Jag har tankar kring att flytta tillbaka till Stockholm, byta umgängeskrets, se nya människor och börja om från ruta ett. Det känns som det enda och det bästa jag kan göra.

Ni kan inte ha ungått att läst att jag är förkyld, att min hals är ett helvete osv.. Så därför har jag fått försöka klura ut vad jag kan äta när min hals är såhär. Och jag kan inte heller dricka något, har jätte svårt att svälja så att dricka och äta är nästan omöjligt, men så kom jag på att yoghurt är ju jävligt gott och det tillsammans med rispuffar är ännu godare. Så jag tog fram hallon yoghurten och rispuffarna och vet ni? Det var så underbart skönt för halsen, leenade liksom, så det ska ni definitvt testa om ni som jag har drabbats av höstens flunsa. Nyttigt är det ju också ;)

Som ni ser på bilden så tänkte jag starta en liten tävling för alla er, mina söta eller fula läsare haha.. Iallafall, tävlingen går ut på att ni kan vinna en design, gjord av mig i mitt Photoshop. Jag följer vinnarens önskemål om hur designen ska vara, den som vinner få skicka bilder till mig och jag gör designen.

Hur gör man då för att delta? Det är inte alls svårt, ni skriver en kommentar här att ni vill vara med och så sparar ni bilden ovan (högerklickar/spara bild som.. ja ni vet) och gör ett inlägg på din blogg att du är med i min blogg och tävlar om en design, inte svårt va? Så delta nu! :D

Is it some nattuggls outside there? Själv så är man vaken, sneglar lite på Big Brother som går på TV400, dock så är det repris, men jag var så liten och dum när det gick så jag kommer ihåg nada från denna säsongen som sänds nu!

Jag sitter här, fryser, tänker och fryser lite till.. Kollar på termometern den visar -4.5 grader, och hösten är fasiken här nu asså. Man kan ju nästan säga vinter? För kallt är det, som fan! Gud vad jag hatar det här.. När man får flashbacks sen sommaren, då tänkte man inte ens på att det var sommar, man bara lät dagarna passera.. Och nu, nu skulle jag kunna ge allt för att få tillbaka sommaren. Men jag kan med säkerhet säga att den här sommaren har varit den bästa nånsin, inte bara för att jag träffade min pluttenuttesnutteputtetutte gull i sommras, utan även för att allt var verkligen underbart, bättre sommar kan man inte få.

 

Här är lite blandade naturbilder jag tog i sommras, kanske lite tråkigt, men det skiter väl jag i? It's mah blogg slyns! Hahaah..

Just nu sitter jag och lyssnar på musik och det är inte vilken musik som helst, utan såndär härlig och kärleksfull kärleks musik. Och då kan jag inte gömma tankarna, känslorna och saknade om min älskade pojkvän, han som är det bästa jag vet, han som får mig att vara underbart glad och lycklig när jag kanske helst bara vill ligga i sängen, gråta och dö.. Han som är prinsen i mitt liv och blodet i min kropp. Killen som är den bästa på jorden.

Men som i alla sagor så finns det lite sorg mitt bland all lycka, för som ni såg så skrev jag "Saknad" i början av inlägget och den saknaden grundas på att min kille inte jobbar här där jag bor. Han jobbar för ett företag som åker runt i överallt i Sverige, och just nu så är han 50 mil ifrån mig och vad tror ni att jag är då? Jo jag är grymt ledsen såklart. Och han kommer hem igen om ca: 3 veckor, och 3 veckor kanske inte låter så mycket, men när man saknar någon så är det så mycket mera än mycket..

Och det värsta är kanske att man inte riktigt uppskattar och tar vara på tiden då han är hemma, man tjaffsar lite, myser och gör vardagliga saker, vi har det bra och så när han är hemma, men ni vet.. Man tänker ju på ett annat vis när man inte kan träffa den man älskar varje dag och då man inte är med honom så tänker man såhär "Åh när han kommer hem, då ska jag tänka på varje sekund jag får vara med honom, jag ska ta vara på allt, säga dom där sakerna man inte säger så ofta.." ja så tänker iallafall jag och hur blir det med det då han är hemma? Jo det blir samma gammla visa, man är med honom, men gör inte det man innan tänkt.. Och varför, det har jag inget bra svar på, men när han kommer hem den här gången så ska jag göra något extra för honom, något kärleksfullt, romantiskt och fint.. Men vad? Har ni tips? ♥

 

- Ja vem fan är jag? Jo jag är hon som bara existerar i era drömmar, hon som alla älskar och hon som alla avgudar. Jag är den bästa av dom bästaste, som en prinsessa i världsklass.. Haha nja kanske inte precis.. Och om sanningen ska fram så vill jag vara lite sådär halv anonym, så så mycket smaskigt kommer ni nog tyvärr inte få veta om mig.. Men mitt namn är Bitch (med stort B) och jag heter slyna (med litet s) i efternamn. Nejnejnej.. Of course så är det inte mitt namn, mitt namn är däremot Linnéa (ja som den där rosa blomman) och efternamnet? Ja det säger jag faktiskt inte, men eftersom mitt förnamn är en blomma också, så kan ni gärna kalla mig för Linnéa Blomma, faktiskt ska det bli min syndonym (lr hur det stavas?) här på bloggen. Så ser ni "Linnéa Blomma" någonstanns här på bloggen, så kan ni ju ha i bakhuvudet att Blomma inte är mitt riktiga namn ;)

Men nu över till lite info om mig.. Som sagt så är jag lite anonym av mig, därför är det censur på mina ögon, vill inte bli igenkänd på stan, daah liksom? Haha.. Men jag gillar att driva med mig själv och människor runt om mig. Jag är grymt social och älskar att träffa nya personer. Älskar musik, fester och dans. Är något djup, vilket kan förvåna en del människor, då jag lever ett så glatt liv. Men man behöver inte vara en självdestruktiv emo för att kunna vara känslig och djupsinnad.

För någon dag sedan så kom jag och mi familia på att vi ska dra och stooorhandla. Så vi for in mot stan och passerade den enda korsningen med övergångställe. Och som alla välbildade VET så är övergångställe endast för gående, eller ja om man trycker på den där knappjäveln som alla skiter i att trycka på och det piper, ni vet? Då är det bara enligt lag som vi trafikanter behöver stanna.. Iallafall.. Vi for mot korsningen och jag såg att det stod två, något fjolliga, lite småfula snorungar vid kanten, och tröck på övergångsgrejsemojsen men dom hade cyklar och SATT på cyklarna, så precis när våran bil skulle passera så tro på fan att ungarna cyklade mitt ut i vägen (läs- samtidigt som dom råglodde på oss) min farsa som är något cool gav dom fingret och tutade.. Jag som är snäppet vassare öpnnade bilrutan och skrek "JÄVLAAA SNORUNGAR, STICK Å BRINN, LÄR ER VETT OCH GE FAN I ATT CYKLA DÄR NI INTE SKAAA..." Snorungarna vart antagligen dyngsur i byxorna, cyklade hem till mamma och berättade INTE att dom cyklat på ett övergångställe där dom inte får cykla..

Se bara vilka olyckor som faktiskt kan hända bara för att cyklisterna inte lärt sig trafikvett.. Herregud säger jag bara. Snart behövs väl körkort för cykel med, om inte allmänbildningen eller klimatförändringarna blir drastiskt bättre.


(BILDERNA PÅ BARNEN SAMT BILEN HAR INGET MED HÄNDELSEN ATT GÖRA!)